Hårlös, bröstlös och kvinnlighet.

9-10 dagar efter första cellgiftsbehandlingen började det kännas tungt i kroppen, jag blev andfådd och matt bara av att röra mig. Vissa dagar orkade jag bara några steg i taget och fick sätta mig på golvet för att återhämta mig.

Jag fotograferade mig själv ute på altanen och jag visste inte då att det var den sista bilden med hår.IMG_3443 (427x640)

Vissa dagar tänkte jag att det skulle bli skönt när håret ramlade av för att det var så tungt och jobbigt att duscha.

Maten smakade annorlunda. Alla kryddor smakade mer och allt skarpt som tomater och vinäger var helt omöjligt att få I sig för det gjorde ont i munnen. Slemhinnorna hade redan börjat att ta stryk.

Trots allt så åt jag som en häst och det var kortisonets förtjänst.2308_1 (427x640)

12e dagen

Jag hade precis tagit en dusch och höll på att fixa håret när jag märkte att det ramlade tussar av hår från mitt huvud. Dagen hade kommit.

Dagen som jag fasat mest för. Konstigt nog var det håret som jag var mest förtvivlad över av allt som jag visste skulle ske under behandlingstiden. Jag ville inte bli av med mitt hår, mitt långa hår.

Jag kände att det vände sig i magen av rädsla och ångest men jag bad ändå åt min sambo att han skulle hjälpa mig att raka av håret, jag kunde inte vänta tills jag hade tid hos frisören om några dagar för känslan av att få tussar av hår i handen fick mig att må illa.

Jag tänkte minsann inte gå med kala fläckar på huvudet. Det var jag som skulle ha kontroll och just då bestod den kontrollen av att jag kunde besluta när håret skulle av.

Jag satt på en stol framför en spegel och såg håret falla och det kändes faktiskt inte så farligt som jag trodde att det skulle göra.

Lilla Nea sprang runt oss utan att bry sig inte nämnvärt om att hennes mamma inte såg ut som vanligt.2 (800x533) (640x426)

 

Var sitter det som man kan betrakta som kvinnligt tänker hon när hon står naken framför spegeln och tittar på det som är hon just nu.

Hon tittar uppifrån och ner och funderar över om kvinnlighet är en helhet av någonting, eller om man kan plocka ut delar av kroppen som är kvinnliga.

Är kvinnlighet något man känner eller är det så att kvinnlighet är något man tillskrivs av någon annan.

Är kvinnlighet en rörelse som väcker en kittlande känsla hos sig själv eller någon annan.

Det hon vet just nu är att hon känner att en del av hennes kvinnlighet har gått förlorad.

Hon kan inte riktigt sätta fingret på om det är för att hon saknar en kvinnlig kroppsdel eller om det är för att hon inte har något hår eller är det bara så att hennes kvinnlighet satt i huvudet och att hon tappat en del av sitt självförtroende.

Kan det vara så att kvinnlighet är något så enkelt som ett gott självförtroende?

 

 

11 (427x640)061614_3 (398x640)

Återigen fotograferade jag mig mycket som terapi. Jag provade peruker, mössor, knöt sjalar och kom fram till att jag var den jag var och att det rakade huvudet var det som kändes mest naturligt och det blev bara ett fåtal gånger som jag använde min peruk, gånger som jag ville smälta in och vara som alla andra. 2308 (640x427) 2308_2 (427x640) IMG_3830 (427x640) (427x640) IMG_6070 (424x640) IMG_6119 (427x640)

Marcus tvingade mig ut på en åktur till affären när jag precis rakat av håret, jag gick inte ur bilen den dagen, jag vågade inte.

Jag minns att mitt allra första möte med människor blev ett par dagar senare i den lokala blomsterbutiken. Tillsammans med andra kände jag mig ganska stark men så fort jag behövde gå ensam någonstans kände jag blickar som brände.

Fast det var nog mest en känsla, jag lyfte oftast inte blicken för att ta reda på det.

Lotta

 

 

4 thoughts on “Hårlös, bröstlös och kvinnlighet.

Leave a Reply

Your email address will not be published.