Ångest inför årskontroll.

 

Det börjar att närma sig ännu en årsdag, den tredje. Jag märker av det i i hela min kropp.

Plötsligt har jag börjat att läsa mina journaler, tolkar och översätter de svårtydda meningarna som beskriver min cancer. Förhoppningsvis är jag cancerfri just nu men det absolut jobbigaste med allt det här är att det finns inga garantier för det.
Det görs inga kontroller förutom en mammografi på mitt friska bröst.

Det görs inga tester på min onda kropp. Jag råkar vara en av dem med svåra biverkningar av sviter från cellgifter och med de pågående antihormonerna och aromatashämmande medicinerna och flera av biverkningarna liknar symptomen på spridning.

Kroppen har en fantastisk egenskap och det är att vänja sig, att vänja sig vid smärta, trötthet och många andra saker. Ett problem med det är att det är svårt att veta när ont gör för ont.

Jag fick en blodpropp i ena benet under behandlingen och jag ringde till onkologen och sa att jag hade så ont i mitt ben och jag var så trött. Jag orkar inget annat än att ligga och kroppen värker. Som svar på det fick jag, vad trodde du? Att cellgiftsbehandlingen skulle vara smärtfri? Jag kunde väl försöka få hjälp av någon släkting om jag tyckte att det var för jobbigt.

Veckan efter när jag kom till onkologen för att få nya cellgifter så tyckte dem att jag såg lite dålig ut och tillkallade en läkare. Jag blev skickad på ett ultraljud där det konstaterades att jag hade en djup ventrombos. De frågade mig där varför jag inte sökt tidigare då de kunde se att jag gått med proppen i mer än en vecka.

Hur vet jag hur ont man ska ha?

Jag fick också bältros under min behandling och jag fick exakt samma svar den gången när jag ringde onkologen. Ett par dagar efter ringde jag istället sjukvårdsupplysningen som beordrade mig till akuten snarast. Klara tecken på bältros som senare bekräftades av blodprov.

Hur vet jag hur ont saker får göra?

Sedan en ganska lång tid tillbaka har jag smärtor dygnet runt men allra värst på natten. Nattsmärtorna som jag skulle beskriva, som om jag varit med om en olycka och haft så här ont så skulle jag tro att ryggen var bruten. Behandlingen som jag går på nu kan ge smärtor i bland annat leder.

Hur vet jag hur ont saker får göra?

Jag borde få vara frisk nu. Jag har både opererats, fått cellgifter, sterilbehandlats och tar förebyggande mediciner mot cancer. Skulle jag få spridning i min kropp så har inte de förebyggande medicinerna vara värda ett dugg för min del. De har istället stulit ett par år för mig.
Utöver smärtor så är jag så trött och mitt minne är katastrof, min inlärningsförmåga är lika med noll och koncentrationen är låg.
Jag har ingen stresstålighet alls.
Vid minsta stressituation så börjar det att ringa i öronen, huvudskinnet kryper ihop som en för trång mössa, irritationen börjar att bubbla och ibland tänker jag osammanhängande och gör konstiga saker.

Det mest tokiga ännu så länge var när jag skulle baka med min dotter. Att följa recept har i stort sett blivit omöjligt. Jag kan knappt följa ett recept på brunsås på pulver.

Ställer jag inte fram alla ingredienser jag behöver när jag ska göra en måltid då kommer den inte dit för då är det som bortblåst ur mitt minne.
Tillbaka till bakningen. Jag hade förberett allt eftersom jag visste hur det går annars.

Att baka med ett litet barn och följa ett recept samtidigt var mer än vad jag mäktade med och när jag skulle sätta i visparna i vispen tryckte jag istället in visparna i kontaktuttaget.
Som tur var gick allt bra och ingen ström gick in i min kropp men tanken på hur det kunnat gå gör att jag drar mig från att göra vissa saker.

Tyvärr har jag inte ens ork för de roliga sakerna. Fotograferingen känns övermäktig och det har inte varit inte många fototillfällen på senaste tiden, mitt skrivande har blivit lidande och det är inte många ord skrivna. Jag sviker mig själv, jag sviker mina läsare och det gör att det hela blir ännu mer ångestladdat.

Min sambo försöker att peppa mig och sa häromdagen att kan du inte skriva ett ord om dagen, bara ett så att du gör något.

Jag lovade det och det tog tre dagar utan att jag skrev ett ord men idag så rinner orden ur mig. Men, det betyder tyvärr inte att det kommer att göra det snart igen.
Så det där med min mage som är stor som en höggravid mage ska vara, jag är inte gravid och efter att läkaren känt på magen sa han att jag bara är tjock. Nu har jag bantat några veckor och har gått ner tre kilo, magen består och jag vet inte om jag vågar banta så mycket mer, jag har ett BMI på 17,5 och det är ganska lite.
Men vad vet jag om hur det ska vara?

Nästa vecka är det dags för mammografi på mitt friska bröst och även om inte just den kontrollen oroar mig nämnvärt kommer mina nerver förmodligen att ligga utanför kroppen tills det är gjort.

Avslutar med att det blir inga bilder idag. Jag lyckas inte ladda upp några. Har bytt dator från PC till Mac men det ska väl för tusan inte spela någon roll? Eller? Eller? Jag blir tokig.

Lotta