Lagom är bäst.

10-533x800

Jag hade verkligen laddat inför läkarbesöket idag. Jag hade bestämt mig för att verkligen uttrycka min oro över den märkliga nattsmärtan som sitter någonstans i ryggen och för min svullna mage.

Jag pratade med en sköterska på onkologen för någon vecka sedan som berättade att besök hos dem kommer att dröja några år. Vad jag har förstått så är det bara Västergötland som dragit in på återbesöken men det förvånar mig inte så mycket. Hon svarade mig i alla fall att hon tyckte att jag skulle ta upp mina besvär med doktorn på vårdcentralen.

Idag var det dags. Jag förklarade mina besvär och det var väl det jag hann med före han avbröt mig och sa, nu ska du få bästa undersökningen. Vi skickar dig på en skiktröntgen.

Jag skulle nästan kunna kyssa karlen så glad jag blev. Äntligen så ska jag få veta om och vad det kan vara för fel eller att det inte är något fel utan att det faktiskt är cellgifter och antihormonerna som ställer till det för mig.

Även doktor vårdcentral såg ut att bli lite paff när jag svarade på hans fråga om när jag skulle på återbesök hos onkologen.

Det kan bli ett problem med röntgen eftersom jag är överkänslig mot kontrastvätska men jag vill så gärna göra röntgen så jag sa att jag kan väl ta lite Betapred i förebyggande. Han skickar frågan med remissen så får de på röntgen bestämma om man vågar göra röntgen. Hoppas, hoppas.

Min kropp rasade totalt när jag kom hem från doktorn och jag har legat flera timmar. Varje läkarbesök gör mig trött men idag var jag fullständigt slut, antagligen för att jag peppat mig själv så och lättnaden över att jag ska bli undersökt.

Lättnaden jag kände förvandlades ganska snart till skräck, tänk om de hittar något, tänk om de hittar något farligt. Tänk om de inte hittar någonting alls. Om jag får önska så hittar de något lite lagom som är lätt att åtgärda.

Något lagom som

Nä, jag har inte en hjärntumör som gör mig förvirrad och konstig, jag har bara utmattningssyndrom.

eller,

nä det var inte cancer det var bara ischias.

Nä, jag har inte cancer i revbenen, det är bara medicinerna som gör mig benskör så att de får sprickor och bryts.

Det onda i hela kroppen är inget farligt, det är bara biverkningar av cellgifter och mediciner.

Nä, jag har inte cancer i urinblåsan, jag har bara en kronisk urinvägsinflammation som medicinerna förmodligen medicinerna orsakar.

Nä, det är inget farligt att vara konstant trött, det är bara lite Fatique, helt normalt efter cancer. Normalt i flera år efter cancer.

Nä, diarre´n var inte cancer i magen. Det var visst bara medicinerna som gett mig en kronisk inflammationssjukdom.

Något sådant lagom som man kan leva med när man vet var det är och i vissa fall behandla.

Det hade bara varit bra om det gjorde lagom ont också så att jag kunde leva sådär lagom som lagom är.

Lagom är bäst.

Lotta

Leave a Reply

Your email address will not be published.