När man plötsligt ser bra ut igen.

1-427x640

Efter cellgiftsbehandlingen började jag märka att jag inte såg riktigt som jag skulle eller, det är väl inte helt sant. Jag såg ju men jag såg inte alltid det som alla andra såg. Det är ganska enkelt att anpassa sig till det sämre när det går sakta utför och det gäller inte bara synen utan även den smärta som jag lever med.

Idag var jag i alla fall hos optikern för att skaffa mig nya glasögon. De andra slarvade jag bort på ett tåg förra vintern tillsammans med lite andra saker. Jag var då mest tacksam för att det var glasögonen jag slarvade bort och att det inte var mig själv jag slarvade bort igen, som gången före jag åkte tåg och hamnade i en helt annan stad än den som var mitt mål.

Jag hade mina linser och de fungerade hjälpligt i alla fall. Ibland när jag skulle bli hämtad av sambon så kunde jag känna mig lite handikappad, jag visste att jag såg dåligt och ville inte stirra in i bilar för att veta om det var sambon eller någon annan som kom i en bil. Jag visste att de skulle se mig stirra före jag såg dem och det skulle kunna bli ganska pinsamma situationer tänker jag. Tanken på att någon skulle rulla upp bredvid mig och veva ner fönstret för att fråga om jag vill något särskilt, jaja, ni förstår nog min tanke.032317-640x427

Väl hos optikern idag så fick jag berätta om cancer och cellgifter och han visste precis att synen kan bli sämre av gifterna men vad jag inte visste var att även strålningen kan påverka synen.

Jag fick läsa rad upp och rad ner på nära håll och på långt. Progressiva löd domen. Aldrig i mitt hela liv att jag ska ha pensionärsglasögon var mitt svar och eftersom jag också fått en ganska dålig balans kunde jag se framför mig hur jag skulle antingen snubbla över trottoarkanter eller hur jag skulle stanna en bit före för att sedan med elefantkliv ta mig uppför kanten. Nä, det där går bot. Inga progressiva glasögon för mig inte.

Så, helt vanliga glasögon beställdes men inte utan optikerns protester. Han tyckte nog väldigt synd om mig som levde i denna dunkla värld för han gav mig, helt gratis ett par linser i rätt styrka och med orden att han skulle även beställa en lins som hade lite inbyggd progressiv förmåga som jag skulle få prova senare.

När jag gick utanför dörren så var världen plötsligt mycket klarare, att solen dessutom lös gjorde det ännu bättre. Jag cyklade hemåt, tittade in i varje bil på ganska långt håll och kunde se personerna bakom ratten och vika bort blicken före de skulle känna att jag stirrade på dem.

Jag fick en uppgift med mig hem och det var att jag skulle kolla upp styrkan på mina gamla linser och höra av mig om detta. Nu, nu uppstod problemet. Det har varit svårt att läsa på nära håll tidigare men nu var det helt löjligt. Armarna räckte inte till, jag fick lägga linsasken på bordet och backa för att kunna se vad det stod.

Där hos optikern så berättade han att progressiva skulle hjälpa mig att se bättre på nära håll som när jag satt vid datorn. Jag berättade att jag fotograferar och sitter ofta vid datorn och redigerar och att jag aldrig märkt av några problem med det. Han skrattade lite och frågade om ingen klagat på suddiga bilder. Herregud, kan jag ha levererat suddiga bilder i ett års tid.

Jag insåg också att jag nu kan se hela vägen in till mina grannar. Jag som ofta står där i mitt köksfönster och stirrar rakt fram och drömmer mig bort. Tänk om de tror att jag stått och tittat på dem. Eller tänk om de vinkat någon gång och tror att jag är den mest otrevliga granne som finns för att jag ignorerat deras eventuella hälsning.

När jag var yngre tänkte jag ofta att om det blev krig och jag blev av med mina glasögon så skulle jag vara totalt handikappad. Den rädslan sitter kvar fast idag har den bytts ut till enklare saker som att det skulle börja brinna och jag ska leta rätt på mina kära och hitta nödutgångar med mera.032317_1-640x427
För om jag är halvblind med mina gamla linser så är jag helt blind utan men just nu ser jag inte bara okey ut, jag ser faktiskt helt fantastiskt bra ut.

Lotta

Leave a Reply

Your email address will not be published.